Ordinary Pretty People

Har fått ett samtal idag, som återigen belyser hur usel vården kan vara! Att behöva vara sjuk i 19 år i en anorexi!! Borde man inte då inom vården testa andra vägar?! Inse att något är fel i det man sysslar med. Utveckling!! Ni som är sjuka , fortsätt kämpa , era liv är oerhört viktiga och ni får inte ge upp! Oavsett hur jobbigt det är. Vi som är ute på andra sidan, på den friska sidan , vi har alla gått igenom helvetet! Men det finns ett liv därute, glöm det aldrig! Fokusera på allt det som är bra, alla positiva tankar du bara kan uppbringa . Maten är inte din fiende förrän du gör den till det, du bestämmer själv hur du vill ha det, men även när du bestämt dig är det oerhört svårt. De som inte vart i detta kan aldrig förstå vilket helvete man genomlider, och de som arbetar inom vården med ätstörningar har aldrig själv varit sjuka, så vi får försöka ha överseende med att de inte kan allt. De har inte vår erfarenhet de har bara vår kunskap.

Håll kvar vid livet och håll kvar vid varann och kämpa tillsammanse med oss andra som blivit friska. Ni är inte ensamma!

Håll kvar!!

Kramar från mig